Just nu känns det jobbigt :(

Jag tror min prins är sjuk. Nämner inga namn. Tror han har Tourettes Syndome och eller Aspergers syndrom. Vet inte vad jag ska ta mig till. Känner mig helt maktlös. Känner hur gråten sitter i halsen. Vågar inte ringa "DET"  samtalet och boka tid till läkarn. Se hur han ska gå gå igenom alla tester. Många tårar från både han och mig kommer det att bli. Usch. Men lika bra att få det överstökat så alla vet varför han har "annorlunda beteende". Men jag Älskar han inte mindre för att han kanske har en nedsättning. Man får nog mer förståelse i hans tänkade, levande. Hans fantasi är det inget fel på. Så jävla smart som han är, har jag inte träffat förut. Han kommer inte ha svårt att lära sig något iallafall. det jag har haft svårt för att få in att han kan faktiskt visst ha en nedsättning. Folk i hans omgivning säger att jag borde gå och kolla upp. Men jag intalar mig att det inte är något fel. Men nu så tror jag faktiskt att dom kan ha talat sanning hela tiden. Det gör sååååå ont att ha gått i så många år och bara gapat och gapat och inte fatta varför han gör si och varför han gör så. Men nu för 15 minuter sen så gick jag in på en hemsida och läste om dessa två syndrom. Och Tourettes var det som stämde in bäst. Om man kan göra något innan det är försent? Kommer man att kunna leva som vanlig medmänniska eller kommer han att bli en ensamvarg? Kommer det bli operationer? Osv. Osv. Och nu när jag är gravid så är det ÄNNU jobbigare. Vet inte vart jag ska ta vägen. Vill bara hämta hem honom och ha honom i min famn hela dagen. Säga hur mycket jag Älskar han. Ååååh. Jobbigt sånt här. Jag måste få skriva av mig. Att sitta hemma och bara titta på. Och inte kunna göra något. Fyfan. Helt maktlös. Visst. Han måste förstå varför han är som han är. Det kan inte jag förklara. Sen och förklara för lärare, föräldrar, familj. Stefans familj ska jag inte berätta för. Ingen ska få veta. Jag vet exakt vad som kommer att hända då. Så det kommer jag inte att ta. Nej, fy. Jag får ringa till BVC och rådfråga lite. Ska samla mig först med en kopp kaffe. Återkommer...

Puss och Kram sålänge.

Johanna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0