Igen...
Buhuuu..
Idag är det också lite jobbigt. Men jag ska ställa lite raka frågor nu så jag får rätsida på det hela. Ska man behöva gå och leva i ovisshet hela livet bara för att man är sååååå jävla kär så det gör ont i Hjärtat så fort jag tänker på det ? Jag måste kunna vara stark för mina barn. Min Familj. Jag tror inte mina tankar är sanna. Hon skulle nog aldrig göra något. Och han har sagt att han skulle göra slut och vara ärlig om något hade hänt. Åhhh. Jag blir sååå ledsen. *snyft* Varför förtjänar inte jag att vara glad och lycklig. Jag har ändå 3 barn. Visst. Jag är så förälskad fortfarnade att jag håller på att krevera. Vet int vad jag ska göra av alla känslor jag har. Kan ju inte gråta. Kan ju inte slå något/någon. VAD SKA JAG GÖÖÖÖRA ? (Detta handlar inte om mig eller min gubbe utan folk som lägger sina tyngder på mig)
Jag blir snart klar i skolan. Och då blir det söka jobb. Kan jag lova. Jag bryr mig inte vart jag får jobb. Jag ska bara ha ett. Så S. slipper känna att han bara måste försörja familjen. Så nu denna termin har jag gjort kalrt Geriatriken om Leena godkänner. Sen ska jag börja med Omvårdnad. Då är jag klar sen. 450 poäng. Då har jag hemsjukvård/sjukvård kvar. Känns inte lite skönt. Och om jag har klarat 5 kurser på 3 månader så borde jag fan kunna klara 1 på 1 månad.
Nej. Skit på Er. Nu blir det hårt här. Ska snart hämta barn på dagis. Hörs sen
Löve u ALL.
Puss.
