jojobjornsdotter

Usch. Idag är det inte alls någon bra dag. Toksnöar, ingen i min familj från Stockholm vill komma ner och hälsa på heller. Man känner sig ganska utanför ibland. Sen går man hemma heeela dagarna och gör samma sysslor hela tiden. Vaknar, byter blöjjor, städar. tvättar, lagar mat, pluggar, städar igen, byter blöjjor, badar ungar, lägger ungar. Går på nerverna hemma. Ge mig ett jobb NU. Eller ett nytt liv. Men då vill jag bestämma själv hur det ska se ut. Visst, det ända man kan se fram emot är väl kanske helgen. För på Söndag kommer min kille hem. Oliver. Min stora son. Han blir 5 år om 2 veckor. Det var som igår han föddes. Jag tycker så synd om honom. Alla är så elaka mot honom jämt. Bara för att han sitter vid datan så kommer folk och lägger sig i hur JAG ska ta hand om mitt barn. Och snackar en massa skit om min familj hela tiden. Din syrra, din syrra. Jadajada. ORKA. Min familj är den bästa som finns. Hur skulle ni känna om jag snackade skit om någon i Er familj ? Oliver får skäll för minsta lilla. Både hos sin Pappa och här. Som inte han känner sig oönksad? Det är väl därför han är som han är. Han vet hur han ska bete sig för att få uppmärksamhet. Och i Hällefors finns det inget att hitta på med ungarna. Jo, man kan gå till en lekpark. Tjoho.. Kul. I Sthlm kan man iaf ta dom på Bio, museeum, badhus.  Vadsom. Men inte här. Här kommer man bort med ungarna om man pker till Sthlm en helg till Morfar eller hem till nån Vän. Oliver får alltid följa med mig. Aja. Nu måste jag göra lite lunch åt Josefin. Skriver kanske en rad till senare...

Ciao.